Abborre (Perca fluviatilis)

Kvarkens vida och omväxlande skärgård är en av Finlands bästa abborrfiskeplatser. Områdets vatten är rena och fiskarna har gott om föda, här växer de sig stora och det finns gott om fisk. Abborren påträffas nästan överallt: i havet, i små grunda sjöar, i bäckar och i åar och älvar. Varje år fångas abborrar i Kvarken som väger över ett kilo och också abborrar på ett halvt kilo är ganska vanliga.

Mete

Abborren är den vanligaste fångsten då man metar i Kvarken.

När? Abborre fångas nästan hela tiden som vattnet är isfritt, men i slutet av året, innan isen lägger sig, nappar den sämre. De största abborrarna metas vanligen i augusti-september

Var? Strömmande sund och broöppningar och vid kanter av grynnor.

Hur? Mete med flöte och mask lyckas nästan alltid. I slutet av sommaren är småfisk och fiskbitar de bästa agnen för abborrmete.

Jiggfiske (Video)

Den bästa säsongen för att jigga abborre startar i slutet av juli, när havsvattnet har värmts upp och abborren bildar större stim. Fisket blir bara bättre fram till slutet av september och fortsätter ända tills isarna lägger sig. Abborre kan fiskas med jigg även efter vårens lekperiod i närheten av lekplatserna. Vårens säsong är kort och sträcker sig bara över några veckor. Under sommaren när vattnet värms finner man abborren i grunda varma vikar eller på kraftigt strömmande platser. När man söker efter lämpliga fiskeplatser har man stor hjälp av sjökort och ekolod. Från sjökortet söker man efter intressanta områden och ekolodet hjälper en att noggrannare hitta de rätta platserna. De bästa platserna är sådana där undervattensrev höjer sig från djupare vatten till 5-8 m djup. Bästa botten för jiggfiske är en hård botten utan växtlighet.

Våren: När isarna har släppt är det abborrens lektid. Efter lektiden splittras abborrstimmen och drar sig ut på djupare vatten. Efter leken är abborren hungrig och den söker sin föda en kortare tid i närheten av lekplatserna, vart det lönar sig att koncentrera fisket.

Sommaren: I början av sommaren är det svårare att hitta abborren än senare. Abborren finns ofta i grunda varma vikar och om vattnet är varmt i kraftiga strömdrag. Genom att koncentrera fisket till strömdrag som broöppningar eller smala sund kvällar och mornar kan man få goda fångster.

Hösten: Från senare delen av sommaren eller början av hösten börjar abborren bilda större stim, och söker föda för att bygga upp fettreserverna inför den kommande vintern. Abborstimmen söker sig till branter, undervattensrev och strömdrag. Sensommarens kvällar hittar man abborrstimmen på grunda vatten alldeles i strandkanten var de jagar småfisk så att det skvätter i vattnet. 

Redskap och jiggen: När man jiggar behöver man relativt lätta kastfiskeredskap. som spö lämpar sig bäst ett styvt spö med full action, ett spö som man klarar att kasta tillräckligt tunga drag med. Ett spö som är alltför mjukt har det problemet att fisken lätt släpper. Som rulle passar en lätt UL- eller en rulle av första klass, även lätta kan användas. Som lina endera en monofil eller spunnen lina. Den spunna linas fördel är att den inte töjer och därmed ger en bättre känsla för huggen. Den har även större dragtålighet, och gör det därför möjligt att använda en finare lina som i sin tur ger längre kastavstånd och draget sjunker snabbare. Monifil linans fördelar är bättre skavtålighet. Lämplig tjocklek på linan är för monofil 15-30 mm och för spunnen lina 10-18 mm. Jiggen består av ett metallhuvud med krok och en silikondel. Huvudets vikt bestämmer hur snabbt jiggen sjunker till botten. I strömmande vatten eller på djup vatten använder man ett tyngre och snabbare sjunkande jigghuvud, än på grunda vatten. De jigghuvuden som lämpar sig bäst för Kvarken växlar mellan 5-25 gr beroende på djup och vattnets strömning. Storleken på kroken väljer man enligt den silikonjigg som man skall använda. Jiggens silikondel finns det en stor variation av, i Kvarken använder man vanligen larv-, fisk-, eller maskjiggar. De mest omtyckta färgerna är motorolja, röd, brun, grön och blå. Det är svårt att se något som helst samband mellan färgen på jiggen och väderförhållandena. Den mest lämpliga färgen för varje tillfälle får man genom att pröva sig fram.

Teknik: Jiggen kastas ut åt till önskad plats och sen låter man den sjunka till botten. När linan slakar vet man att jiggen har nått botten. Grundtekniken är att veva in linan några varv och igen låta jiggen sjunka till botten. Jiggen får hoppa på detta sätt längs med botten tills fisken nappar eller jiggen är under båten. Fiskens hugg känns som en skarp knyck, varefter fiskaren bör göra ett mothugg för att kroka fisken. När ett stim är på hugget kan man på bara en kort stund få rikligt med fisk. Efter att fisken krokats av bedövas den och avblodas. Den fisk som skall släppas tillbaks försöker man ta loss från kroken utan att röra vid fisken.

Tillstånd: När man jiggar abborre krävs betald fiskevårdavgift samt det länsvisa spöfiskekortet eller det lokala fiskelagets tillstånd.